Press/Recensioner

Sprättiga ”Låtsasliv” ger Malmösångerskan Sofia Thelins album ”Sluta Aldrig” – en flygande start. Detta är en brett latinamerikansk singer-songwriter platta med stark sång, danspuls, humor, ironi, klokskap om människosjälen och texter som tål att höras två gånger. Mycket vasst.

SYDSVENSKAN, Alexander Agrell

Malmöartisten Sofia Thelin har en speciell ton i sina sånger. Många är ordentligt genomarbetade,med flera delar i, samtidigt som det bor en välkomnande, jordnära vardaglighet i språket och tilltalet. Alltså kan Sofia Thelin sjunga om livsmysterier och svårigheter (likaväl som om små ting) utan att resultatet blir ansträngt eller upphöjt avlägset. Hennes egen röst gör sitt för att orden och melodierna ska komma så nära som de gör. Stilen är brett folkmusikalisk visa; svensk i botten, men med influenser lite varstans ifrån. En sång bärs av afrikanskt tumpiano, en annan doftar tango.Smakfullt, känsligt akustiskt komp med improvisationstouch från Jens Ulvsand, Annika Jessen, dragspelaren Tord Sölvesson och Svenssonbröderna i Alla Fagra.

SDS, Alexander Agrell  länk

Smakfullt, känsligt akustiskt komp med improvisationstouch från Jens Ulvsand, Annika Jessen, dragspelaren Tord Sölvesson och Svenssonbröderna i Alla Fagra.

SYDSVENSKAN länk

Helheten är som en fasettslipad ädelsten med många ytor på Malmöartisten Sofia Thelin och kompbandet Thesaurus andra cd. Om själva stenen är svensk visa så kan en yta vara inspirerad av svensk folkmusik, en andra ryskt Vysotskij-inspirerad, en tredje gå i baktakt som i något grekiskt, en fjärde vara jazzig.. Vidare hör vi inslag av lättsmält pop, afrikanskt färgat gitarrspel, dramatisk tango och kanske någon liten klang av irländskt.

Musiktidningen Lira

Mitt emellan Barbro Hörberg och Maria Lindström. Lite Mikael Wiehe också, bland annat i Skört som lökskal och Bilder, där melodier och komp klingar av sydamerikansk folksång. Men det är dumt att jämföra Sofia Thelin från Malmö med andra sjungande poeter, hennes kännetecken är en sprittande vilja att uttrycka sig själv, sin egen personlighet. Hon diktar visor som sjunger för evigt genom tid och tradition, lägger till någon ny influens, som i Sorgetango, men hör hemma i facket ”svensk visa”. Hon rimmar ibland och var hon vill, leker med ord och strofer så melodierna gör små utflykter. Ändå – alltid melodiskt och sångbart. Nu-proggiga texter om kärlek och andra livsfrågor. Krumelur, som är mitt favoritspår och låter som ett möte mellan Astrid Lindgren och Alla Fagra, bör vara Sofias livsglada men självkritiska signaturmelodi. Dan Svensson från just Alla Fagra är albumets huvudackompanjatör på gitarr, congas med mera. Också Annika Jessen, klarinett, och Tord Sölvesson, dragspel, kompar personligt och bra.

YSTAD ALLEHANDA länk